Daniel var en vän som jag hade när jag var liten,- egentligen en vän till min bror,- men det var något alldeles
speciellt med Daniel som skilde honom från alla andra barn... han var inte elak.
Daniel var en sån vän som man varken behövde träffa eller prata med för att veta att han var en vän. Det kunde gå ett år, men ändå skulle det kännas som om vi talats vid senast igår...

Daniel försvann den 3:e april, fast för två år sen(2005)...trettio år gammal, det är för tidigt....

När Daniel dog var jag tvungen att hantera chocken och framförallt sorgen efter en sån, i mina ögon, fantastisk människa. Detta gjorde jag med hjälp av min keramik. Jag producerade hjärtan i mängder och några urnor.

Allas hjärtan är fullt av sorg. Jag vill skänka en tanke till Daniel och det gör jag här... och i min konst...

Den här blomsterurnan gjorde jag till Daniels familj.. men jag har inte hittat rätt tillfälle så den står fortfarande kvar hos mig. De tre hjärtanen till de han lämnade kvar, sin flickvän, sin son och sin då ännu inte födda son....

Himlarna har öppnat sig och gråter,
för den vän som inte längre kommer åter...

Vi skall hedra hans minne
genom att ha ett öppet sinne...

Leva livet medans vi har det kvar
som Daniel skulle gjort, när han för andra gången blivit far....

En tanke till Daniel...